Finn ditt Frihetsrum

till min dotter, 2009

Älskade barnet mitt.

Du ber mig berätta om Friheten. Mig. En ensamstående trebarnsmamma, utan någon avslutad utbildning, med ett fullkomligt oglamoröst, illa avlönat bajstorkarjobb. Vad ska jag berätta för dig om Frihet?

Mina största idoler och förebilder i livet har alltid varit människor som slagits för frihet, om möjligt med fredliga medel: Nelson Mandela, Martin Luther King, Mahatma Gandhi, Victor Jara, Gandalf. Människor med integritet, som modigt stått upp för vackra värderingar, inte bangat för vad det kostat dem. Det är det vackraste jag vet, och dessa människor har varit mina ledstjärnor när jag kämpat med uppgiften att göra bästa möjliga av det liv som blivit mitt.
De är hjältarna, förebilderna. Modiga, starka, vackra. Men jag då? Ett litet vårdbiträde? Alla kan ju inte vara frontfigurer, några måste torka bajset också. Vi som gör det, vad kan vi ha att berätta om Frihet?

Kanske är det så att vi bajstorkare har något annat att bidra med i frihetskampen, något lika viktigt: insikten om att Livet inte är något som ska komma Sedan, när Kampen är vunnen, utan att Livet pågår redan, Här och Nu.
Att Friheten finns Här och Nu. Många människor som gått före oss har givit sina liv för att vi ska få leva den frihet som vi har idag. Och själva detta att vara Människa innebär frihet. Men bara om vi antar utmaningen att låta den komma till uttryck.

* * *

Älskade barn. Frihetskampen är viktg. Kvinnokamp, arbetarkamp, kamp mot fattigdom, förtryck, orättvisor, kamp för fred, frihet och rättvisa, och jag är så stolt över ditt bidrag till den. Men som din mamma vill jag också berätta för dig om något annat, något som också är viktigt: jag vill berätta för dig om den Hemliga Källan. Om ditt eget Frihetsrum. En undersam källa till liv, kraft och glädje som jag känner till, som finns djupt inom var och en av oss, långt bort från stridens larm.

Ser du, frihet är inte bara frånvaron av begränsningar. Frihet är också att, inom de gränser som Livet sätter, sätta din vackra personliga prägel på det du kan. Vilka omständigheter du än lever i just nu så finns det någonstans ett Frihetsrum, ett rum där du har möjlighet att göra ett val. Ibland är frihetsrummet större, ibland mindre. Ibland kanske det är så litet att det nästan inte går att urskilja. Men det finns där, alltid. Och du kan göra ett val. Det är det som är att vara Människa.

Att vara Människa, och inte bara ett viljelöst offer och rö för vinden, det är att finna det där Frihetsrummet, och sedan göra ett val, hur svårt det än är. Att fråga ditt hjärta: vad bär du på, som längtar efter att komma till uttryck? Och att fråga ditt huvud: finns det någonting som jag kan göra Här och Nu för att förverkliga dethär som hjärtat talar om?

* * *

När jag hade det som allra värst, när nästan ingenting i mitt liv var så som jag hade önskat, hörde jag mig själv snyfta fram till en vän: Jag orkar inte mera. Det enda jag vill är att slippa gå upp ur sängen. Well, svarade hon, maybe that´s exactly what you should do.

Jag funderade på det där. Det går ju inte. Jobb och barn i kris och mat och städ och rättegång och… Finn ditt frihetsrum. OK. Så jag ställde väckarklockan tio minuter tidigare. Bara för att få uppleva att slippa gå upp ur sängen. Klockan ringde, och jag låg kvar. Kände hur varmt och skönt det var. Att just nu var det ingen som krävde något av mig. Just nu kunde jag bara ligga här. Vad glad jag är för den här sängen. Tänk om man hade en kopp kaffe.
Nästa morgon ställde jag klockan en halvtimme tidigare. Gick upp, gjorde mig en kopp kaffe och kröp tillbaks i säng. En varm säng, en doftande kopp kaffe, ingen som kräver något av mig. Och jag är inte tröttare än vanligt fastän jag vaknat tidigare.
Nästa morgon ställde jag klockan en timme tidigare. En varm säng, en doftande kopp kaffe, ingen som kräver något, och så min dagbok. Tacksamhet. För att jag mitt i detta kaos har min varma mjuka säng. För de älskade barnen. För att det ännu inte är för sent. För att livet fortfarande pågår.
De där stunderna blev snabbt de oaser som gav mig kraft för ökenvandringen. Tänk, att varenda dag få ligga kvar i sin varma sköna säng och njuta av kaffe och Fri tid! Finns det något annat jag längtar efter? Ja. Fungerande. Glädje. Kärlek. OK. Finns det någonstans något jag själv kan göra för att skapa något av detta? Jag kan inte styra över andra människors val, men jag kan styra över mina egna. Hur lever man, rent praktiskt, för att skapa mesta möjliga fungerande, glädje och kärlek? Vad ska jag välja, vad ska jag välja bort? När den här soppan någon gång tar slut, hur vill jag se tillbaka på att jag handlade? Om detta skrev jag i min dagbok, där på morgnarna. Hittade små saker som det faktiskt låg i min makt att välja. Sedan gick jag ut i dagen och valde dem. Inte för att det var lätt. Det är inte lätt att följa sitt eget hjärta när andra människor säger att det inte går, att man inte får, att det är fel, fy fan och förkastligt. Men det är det som är att leva, i motsats till att överleva. Det är det som är att vara Människa, i motsats till ett viljelöst offer.

* * *

Idag ser livet helt annorlunda ut. Det som jag då kanske inte egentligen trodde var möjligt, men som mitt hjärta talade om, och som jag gav mitt huvud i uppdrag att fundera ut små steg emot, steg som jag sedan mobiliserade modet att ta, ett efter ett, det har idag blivit verklighet. Vårt hem, och vårt liv, är idag fyllt av glädje och kärlek istället för kaos. Det beror naturligtvis till dels på tur. Men det beror också på de där små valen.

Så, barnet mitt. Delta i Kampen, den är viktig, och jag är stolt över dig. Men samtidigt: glöm aldrig den Hemliga Källan längst där inne. Glöm aldrig den möjlighet till kraft och glädje som du redan har, och som ingen ingen varken kan ge dig eller ta ifrån dig: ditt eget Frihetsrum.

Finn ditt Frihetsrum. Undersök det. Du kan inte veta hur stort det är förrän du på allvar börjar utforska det.